Utställningar, museum och bildcafé

Stora utställningshallen

Under perioden 26 september – 14 november arrangerar Leksands Konstsällskap sin höstutställning i Leksands Kulturhus kring tre generationers konstnärskap. Det har gått 33 år sedan de visade sin konst tillsammans i Leksand, då även Dagmars make Kalle var representerad. Nu ligger fokus på Dagmar, dottern Mona och barnbarnet Mats Lodén.

Dagmar Lodén (1904–1989) var målare och textilkonstnär från Stockholm. Hon hade en gedigen konstutbildning och var under en period verksam i Frankrike. Efter makens död flyttade hon 1947 till Västanvik med sina döttrar Mona och Marina. Här fann hon
vänskap och arbetsglädje hos Jobs Handtryck och övriga konstnärer i det som ibland kallas Västanviks konstnärskoloni. Hennes måleri och emaljer, och textila verk på Alice Lunds Textilier i Borlänge visar hennes starka relation till färger och abstrakta former.

Dottern Mona Lodén (f. 1932) utbildade sig till inredningsarkitekt. Som konstnär har även hon en stark känsla för färg och det taktila. Hennes måleri i utställningen består av vibrerande färgfält som verkar fortsätta bort mot horisonten.

Mats Lodén (f. 1951), barnbarn till Dagmar och son till Mona, är skulptör. Hans skulpturer och experimentella former i många olika material finns i offentliga miljöer runtom i landet, inte minst i Dalarna. Han är bl a känd för sina bronsfigurer och den
iögonfallande åtta meter höga blå installationen Katedralbygge, som har turnerat runtom i landet. Många minns den säkert som ett blickfång vid Siljans strand i Rättvik. Han är också skaparen av skulpturerna som pryder rondellerna i Säter, Djurås och Insjön.

Vi bjuder in till ett konstnärligt samtal över tre generationer som sträcker sig från mjuka textilier till hård metall och från det monokroma till det färgstarka.

Utställningsperioden är den 26:e september till den 14:e november 2026.

Museum

Dalmåleriutställning

Dalmålningarna har en särställning inom den svenska folkkonsten. Eran för dalmåleri, som pågick från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet, hade som huvudområden Leksand och Rättvik. Leksands kulturhus samling är den tredje största samlingen i världen.

Dalarnas museum utarbetade på 1970-talet ett program kallat ”det decentraliserade museet”, i vilket länets kommuner gavs ett kulturellt ansvarsområde. På grund av sin omfattande samling tilldelades Leksand området dalmålningar.

Leksands kulturhus logotype, en stiliserad kurbits, anspelar just på kommunens länsansvar för dalmåleriet.

Dräktutställningen

Knappast något i kulturhuset väcker så stort intresse som den permanenta dräktutställningen.

Siljansområdet, och framförallt Leksand, är den del av Sverige där sockendräkten i vardag och fest levt kvar längst. Halsklädet med svartsticksbroderi och de svartvita vävda banden anses som något av det finaste inom svensk textilkonst.

De komplicerade mönstren, vävda av utomordentligt tunn tråd, har åtminstone sedan 1200-talet vuxit fram under bondkvinnornas händer.

Det textila materialet i samlingen är omfattande och av mycket hög kvalité. Själva exponeringen i den fasta avdelningen ger oss känslan av att besöka ett ”smyckeskrin”.

Kontakta oss